tisdag 12 juni 2012

Han kom som en vind......

Det var en gång en fantastisk kvinna som hette Ewy. Ewy var den goaste, finaste kvinna man kan tänka sig. Hon log alltid och spred massa värme omkring sig. Trots hennes öde i jordelivet!!

Jag hade förmånen att träffa henne första gången för 30 år sedan  och jag glömmer henne aldrig!

Hon stickade yttepytte små vantar och skänkte till välgörenhet trots hennes handikapp!
Hon är borta sedan många år nu men har lämnat efter sig ett par vantar? minnen och en dikt.......

Hennes öde, var att hon fick reumatism som litet barn, kroppen blev även som vuxen som en liten fågel-unges. Kort därpå förlorade hon synen och blev totalt blind.

Trots det så kunde hon se? det fina i världen och läste dikter om blommor och blad utantill med sådan känsla att jag idag förstår att hon älskade blommor och växter trots att hon ALDRIG haft förmånen att se dem, endast dofta och känna!

Visst gör det ont när knoppar brister,  och den dikten nedan, som gör att jag varje år i juni skänker Ewy en vacker tanke.......och känna glädjen att få se, uppleva och arbeta i min trädgård!


Kyssande Vind

Han kom som en vind.
Vad bryr sig vinden om förbud ?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid,
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid och gullregnens månad.


Nu blommar mitt :)
Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind sig vid, om han får ?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås ej alls i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals i gullregnens månad.


Från din mun har han kysst
det sista motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.





Hjalmar Gullberg



Stora kramar!

//Veronica


17 kommentarer:

  1. Tack Veronica för detta vackra och rörande blogginlägg! Vilken fantastisk kvinna! Ja man har så mycket att vara tacksam för när man har hälsan och alla sinne i behåll så man både kan se, dofta och känna på blommor och annat!Kram Lena

    SvaraRadera
  2. Vilken fin berättelse. Tack öfr det!
    /Johanna

    SvaraRadera
  3. Vilken ömsint och samtidigt sorgsen berättelse! Tänk att det hos alla - tror jag - finns personer som gjort ett oförglömligt intryck på en. Man gömmer minnena av dom långt inne i hjärtat och tar bara fram dom till beskådande när man känner att det är absolut rätt tillfälle.
    Versen var också mycket vacker och tänkvärd!

    SvaraRadera
  4. Har kikat in på din blogg! Vilken fin berättelse!/Lila-Christina

    SvaraRadera
  5. Hej igen! jo det finns vitregn! men inte så vanligt! Finns en rosa variant också, fast den har jag aldrig sett!/Lila-Christina

    SvaraRadera
  6. Rörande, och känsligt återgivet. Tack!

    SvaraRadera
  7. Man blir imponerad av människor som trots sina handikapp ändå kan se det vackra i livet!

    Aklejan du frågar om kan nästan upplevas som svart i ett visst ljus, men egentligen har den en dämpad mörkbrun/lila färg.

    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  8. Fin berättelse och fin dikt:-)

    Ha det bra//Laila

    SvaraRadera
  9. En berättelse som berör...fin.

    Susanne

    SvaraRadera
  10. Fint inlägg...verkligen! Har faktiskt haft några liknande själv. Oftast får man ju dessutom flest kommentarer när inläggen är lite "finstämda" som ditt.

    Nu borde jag inte skriva mer, har lite dåligt samvete att jag nu dragit in dig i Oumberlige Peters Värld. Fast du skrev att "pinnen var på mitten" vad det nu skulle innebära för dagen väder!

    Jag har svaret, det var en helt strålande dag då min Dotter tog examen i Tisdags, sedan slog det om på en halvtimme och regnet bara öste ner!
    Min Dotter och hennes klasskamrater stod då på ett lasbilsflak och vrålade och skrek av examenslycka, att det började regna gjorde ingenting, de var redan genomvåta av svett och öl. Det hade med sig på lasbilsflaket 2000 öl (tvåtusen burkar) som skulle sprutas över allt och alla!

    Många rynkar på näsan åt dessa studentflak...inte jag....jag drömmer mig tillbaka i tiden. På Omberlige Peters tid sprutade man inte öl.
    Kanske kan vi samla ihop ett gäng glada bloggare hyra en lastbil och slå ett slag för bloggandet? Jag har kontakter, 4 000 öl är väl en bra början, fast några måste vi dricka upp först!

    Ha en fin fortsatt vecka!
    Kram ifrån Oumberlige Peter!
    PS: Vill bara säga att du vet väl att det nu är försent att hoppa av Oumberligatingflaket.....det rullar nu vidare in i bloggframtiden! (ler)

    SvaraRadera
  11. Så fint och så smärtsamt sorgligt!

    Kram
    //Linda

    SvaraRadera
  12. Mycket fint. Läst dikten flera gånger under livet,stött på den kan man säga.
    Apropå gullregn,våran är lika lika :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katja vad br att du känner till den!! Min man trodde jag har skrivet den :) ........... Tänk om !?

      Radera
  13. Jeg kom bare lige forbi.
    Smukt indlæg.
    Ha´ en god aften.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag önskar dig en god kväll med!

      Veronica

      Radera
  14. Vilken fin blogg du har, blev genast följare och skall lägga in dig bland mina trädgårdsbloggar. Hoppas det är OK. Ha en fin fin lördag/Gela

    SvaraRadera
  15. Vilket fint inlägg!
    Hej från Törnrosa

    SvaraRadera

Elegant Rose - Working In Background