...den här dagen som jag har förberett i ett och ett halvt år!
Ja, inte rent fysiskt såklart,
utan mentalt...
För 2 år sedan var jag runt och kikade i andras trädgårdar
hade inte en enda tanke på att visa den egna offentligt!
Huvva! Vad läskigt!
Inte tyckte jag att den kunde visas heller...
...Nej nej!
Jantelagen är hårt inpräntat i mig!
Men...
Vad hände?
I söndags var det dax och det var en helt galen och surrealistisk känsla!
Alla dessa människor som hängde i trädgården,
lixom tog över den,
pekade och diskuterade,
fotograferade och intog "mina" sittplatser och bara, satt!
Ifrån början var jag lite "kluven"
Min trädgård är ju min bebis,
min oas,
min plats på jorden!
Och nu tog andra över den!!?
En mycket märklig,
annorlunda känsla!
Inte som att visa trädgården för en liten grupp,
för då har ju jag kontrollen!
Bestämmer vilken turordning som gäller ;)
Men nu kom det folk ifrån olika håll,
från flera håll samtidigt,
fanns inte en chans att ha koll på dem alla!
och de bara var överallt...
Och jag förlorade kontrollen!
Besökarna var överallt och jag lixom "fanns "inte!
Hallå!! Men jag då? Det är ju min trädgård!?
Nähä...
En riktigt märklig känsla!
Men trädgårdsmänniskor är sååå snälla,
så vänliga!
Det fanns bara vänliga ord!
Krampen i magen släppte allteftersom dagen gick och
när sista gästen lämnade Sanda Cottage,
kvart i 7 på kvällen så återstod bara
onda fötter,
och STOR lycka :)
Vilken egoboost!
Om jag skulle göra om det?
Jajamen :)
PS. Ganska exakt 100 pers hängde på Sanda Cottage under dagen och vi hade ju i alla fall, eller oxå, tur med vädret DS.
Kramar och hoppas sommaren kommer snart!